(Texten skriven med anledning av residensets tjugoårsjubileum år 2018)
Tjugo år, hundraen konstnärer (eller konstnärspar) och tjugosex länder. Så kunde man sammanfatta verksamheten hittills på gästkonstnärsresidenset Ateljé Stundars i Solf, Korsholm.
Konstresidenset vid Stundars museiby i Solf, Korsholm grundades år 1998. I spetsen för projektet gick bl.a. Kurt Gullberg, kulturchef vid Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, och Peter Båsk, som då var verksamhetsledare vid Stundars museum. En stark drivande kraft var också konstnären Ulrika Ferm, numera professor vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Tillsammans såg de en möjlighet dels att bredda verksamheten vid Stundars museum och införa helt nya element i den annars till övervägande del museala verksamheten, dels att ge bildkonsten och bildkonstnärerna i regionen en vitaminspruta i form av ung, stark skaparkraft från världen över.
Den första gästkonstnären på Ateljé Stundars var Ulrike Kuschel från Tyskland. Hon arbetade vid residenset samma år som det grundades, år 1998. Följande år tog residenset emot Maxine Adcock från Storbritannien.
Sedan kom verksamheten igång på allvar. Efter millennieskiftet har residenset varje år haft besök av fyra–nio gästkonstnärer från världens alla hörn. Alla världsdelar finns representerade. Tyskland och Finland är de länder som dominerar i förteckningen över gästkonstnärernas hemländer. Också Storbritannien, USA och Sverige är starkt representerade. De mest långväga gästkonstnärerna har hittat till den österbottniska slätten från Hong Kong, Japan, Korea och Australien.
Inte alla har åkt hem igen. När residenset firade sitt tjugoårsjubileum i oktober 2018, deltog de tidigare gästkonstnärerna Arvid van der Rijt, Dragos Alexandrescu, Juliana Irene Smith och Ronan Caulfield i festligheterna. van der Rijt (hemma från Nederländerna), Alexandrescu (hemma från Rumänien), Smith (född och uppvuxen i USA) och Caulfield (hemma från Storbritannien) är bara några av de gästkonstnärer som efter sin residensvistelse valt att stanna i Österbotten. Orsakerna bakom beslutet är många, men några gemensamma nämnare finns ändå:
”Många har funnit kärleken här, en livspartner”, berättar Gunilla Sand, verksamhetsledare på Stundars museum. ”Men kärleken kan gälla också naturen, slätten och ljuset. Ibland kanske också kulturklimatet lockar här”, funderar Sand.
Peter Båsk, som trots att han är pensionär alltjämt är aktiv vid Stundars museum och vid gästkonstnärsresidenset, tillägger: ”Jag tror att vår omsorg om gästkonstnärerna och vår medvetna strävan att integrera dem i lokalsamhället och i Stundarsgemenskapen är förklaringen till att många stannar. När konstnärerna deltar i aktiviteter lokalt, får de en inblick i samhället också i stort. De ser då att tillvaron här är meningsfull, trygg och barnvänlig.”
Samarbete nyckeln till framgång
Ateljé Stundars har från första början drivits i nära samarbete mellan KulturÖsterbotten och Stundars museum. KulturÖsterbotten sköter det administrativa och finansiella och ser bl.a. till att gästkonstnärsresidenset har ekonomiska förutsättningar för sin verksamhet och varje år förmår locka ett tillräckligt antal sökande. Personalen på Stundars sköter de dagliga kontakterna med gästkonstnärerna och ser till att de finner sig tillrätta inte bara i ateljén och bostaden utan också i byn – och i hela regionen.
Stundarspersonalen är också vanligen den första kontakt gästkonstnärerna etablerar. När en ny gästkonstnär anländer till regionen, är det alltsomoftast någon från Stundars som står vid järnvägsstationen eller flygplatsen i Vasa och väntar.
Konstnärer ute i världen får upp ögonen för Ateljé Stundars via webben, t.ex. residensplattformen ResArtis (www.resartis.org), eller som ett hett tips från en konstnärskollega. Före utgången av maj kan man som professionell konstnär ansöka om residensvistelse året därpå. Numera inkommer varje år ett nittiotal ansökningar från unga, begåvande bildkonstnärer världen över. Av alla sökande väljer residensets sakkunniggrupp sedan ut fyra konstnärer som bjuds in för en residensvistelse om tre månader var.
Gästkonstnärerna betalar själva sina resor till och från residenset. De står också för sitt uppehälle. Ateljén, som ligger precis invid museikontoret på Stundars, är däremot hyresfri, liksom även radhuslägenheten vid Stundarsvägen. Gästkonstnärerna får under sin vistelse på residenset ett smärre ekonomiskt bidrag, som ska täcka kostnaderna för konstnärsmaterial och -tillbehör.
När sakkunniggruppen väljer bland de sökande, tittar man noggrant på konstnärliga meriter såsom utbildning och tidigare utställningsverksamhet. En viktig bedömningsgrund är även sökandenas arbetsplaner, dvs. deras handlingsplan och mål för en vistelse på Ateljé Stundars. Utåtriktad verksamhet – kurser och verkstäder i skolor och institut, Open Studio-evenemang i ateljén, så kallade Artist Talks dvs. konstnärsföreläsningar, utställningar med mera – har under senare år betonats alltmer.
En viktig bedömningsgrund är även sökandenas allmänna lämplighet för vistelse på Ateljé Stundars. Den biten tittar särskilt Gunilla Sand på, när hon går igenom ansökningarna:
”Vi vill förstås att Ateljé Stundars och miljön här ska lämna ett avtryck hos gästkonstnärerna, att de ska uppleva kulturen och miljön så spännande och tilltalande att de redan i sin ansökan uttalar en stark vilja att komma just hit”, berättar Sand.
”Sedan är det förstås också en fördel om konstnären lockas av vårt finländska klimat och temperament och av tillvaron i en liten by. En sak som gör Ateljé Stundars lite speciellt är att vi tar emot endast en gästkonstnär åt gången. Det innebär att konstnären och museipersonalen blir närmaste kolleger. Därför försöker vi hitta konstnärer som platsar i gänget”, förklarar Sand.
Födelsedagskalas på Stundars
Gästkonstnärsresidensets tjugoårsjubileum firades på Stundars i slutet av oktober 2018. Festpubliken kunde bl.a. ta del av en utställning med verk av många av de tidigare gästkonstnärerna. Man kunde också besöka gästkonstnärens ateljé och ta sig en titt på de verk som höstens gästkonstnär Susana Wessling producerat.
Huvudtalare på festen var professor Ulrika Ferm. En hel busslast unga konststuderande från yrkeshögskolan Novia och Yrkesakademin i Österbotten hade anlänt från Jakobstad tillsammans med sina lärare, inte bara för att åhöra professor Ferms festtal utan också för att ta del av de tankar som höstens gästkonstnär, portugisiska Susana Wessling, delade med sig om residensvistelser. Som extra bonus fick festpubliken höra den tidigare gästkonstnären Minh Duc Pham från sitt hem i centrala Berlin över Skype berätta hur det var att som ung bildkonstnär uppleva hela sju olika gästkonstnärsresidens under ett enda, oförglömligt år.
Den tidigare gästkonstnären Arvid van der Rijt medverkade i festen med ett musikaliskt konstverk, som han kallade Folk. Han underhöll även festpubliken med personliga hågkomster från residensvistelsen. Han berättade bl.a. om sin resa med bil från Nederländerna upp genom Skandinavien till Österbotten. Det visade sig vara svårare än han hade trott att hitta till Korsholm och Solf, för staden Keskusta, som det hänvisades till på otaliga skyltar i Finland, återfanns inte på någon av hans vägkartor.
Men fram kom han, och här blev han. Svenska talar van der Rijt numera flytande, med bara en svag aning av en nederländsk accent. Och det första ordet på svenska, det lärde han sig på Stundars, under en av de för alla gästkonstnärer så viktiga kaffepauserna med Stundarspersonalen: bulla. Lärare var då Peter Båsk, som när han klev in i kafferummet brukade fråga: ”Vem har bakat bulla?”
Det är inte alls omöjligt att det är just här man finner svaret på frågan vad det är som får så många gästkonstnärer att stanna i regionen för gott...
– – –
Peter Luha, gästkonstnär vid Ateljé Stundars år 2013, har komponerat ett gitarrstycke vid namn Stundars Coffee Break. Lyssna på stycket på YouTube!
(Texten ingår i publikationen Kulturåret 2018.)
